Kreativiteten tar stryk när du är deprimerad.

Det är så svårt att komma igång och göra något eller att skriva något eller ens komma ur sängen när du är deprimerad. För ett bra tag nu ungefär ett år, har jag varit nere tack vare min skilsmässa. Vad folk inte berättar om skilsmässor är att gör fan riktigt ont, inte bara lite grann. Det är slutet på allt och helt plötsligt skall ut i världen helt själv i en helt ny verklighet. När du blir överrumplad av någon som du trodde du skulle leva med hela livet och den personen helt plötsligt vill skilja sig för orsaker du inte visste om, blir du ganska förvånad och det krossar dig totalt.

Hösten 2016 var skilsmässan färdig och jag trodde det skulle vara väldigt känslosamt när det väl var klart, att jag skulle ligga i sängen dagen efter och gråta ögonen ur mig och spela upp hela vårt förhållande i slowmotion i huvudet. Men till min förvåning kändes det som en lättnad och en börda hade lyfts från mina axlar. Jag kända att jag äntligen kunde släppa taget om sorgen och smärtan som skilsmässan hade orsakat. För första gången sen vi började bråka i vårt förhållande kände jag lycka riktig lycka sån lycka så man bara vill sjunga rätt ut.

Vad hände sen? Jag hittade tillbaka till mig själv och till min tidigare kreativa sida, jag kunde ha roligt igen och njuta av livet utan att fundera på hur han har det med sin nya familj, om hans nya flickvän lagar bättre mat än mig eller om hon bäddar på samma sätt som jag. Äntligen så bryr jag mig inte om honom längre!

Jag har börjat skriva lite mer än jag gjort under hela vårt förhållande och jag har även börjat skulptera vilket jag aldrig gjort tidigare.

För några veckor sen var jag till och med på en konsert på Fasching med Charles Lloyd Quartet. Vilken spelning, Charles som spelar sax är 79 år men det märks inte vilket drag! Jag önskar att jag är lika cool som honom om jag blir så gammal, men det ska jag blir för lycka förlänger livet eller hur!

Jag tycker inte om att dating, prata med nya människor tycker jag om och att gå ut och dricka en öl är trevligt i rätt miljö. Men det där första mötet på en date när allt känns så krystat och man ska undersöka om man tycker om personen och prata om vädret, det kan jag vara utan. Men man måste väl ha det där första mötet för att kunna ha ett andra möte för att sedan kunna gå vidare till att starta ett förhållande. Ja det kanske är på tiden att jag hoppar upp hästen och intalar mig själv att det inte är så krystat med dating.

Men så sitter man där, tycker han att jag är snygg, tycker han att jag smaskar när jag äter? Säger jag något olämpligt, vad ska jag säga? Kommer han vilja träffa mig igen eller ska jag bara ge upp och börja leva i celibat? Nä, det kommer fan aldrig att hända! Men det känns alltid som att man sitter där och försöker för mycket och inte kan vara sig själv för man ska ”sälja” in sig och vissa dagar tänker jag bara att det är ett jävla slöseri med tid och energi.

Jag tappade bort mig själv så mycket när jag var gift, men jag tyckte faktiskt om att vara gift. Det gav mig en säkerhet speciellt på det emotionella planet och givetvis på det ekonomiska planet. Att dela sitt liv med någon som man trodde man skulle dela det med resten av livet var faktiskt lugnande, tills inte längre kändes så. Sen växte det till något som hade ett strypgrepp runt min hals som höll på att kväva mig. Skilsmässoprocessen är inte mycket heller att hänga i julgranen, nästa så att det skulle vara enklare att bara fortsätta vara gift så man slipper allt som att dela upp alla saker och skit. Men två personer kan inte vara gifta om den ena har gett upp. Jag måste sluta tänka den skiten som har varit och enbart njuta av livet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *